sometimes i hate hej då.

i onsdags var det en väldans massa hej då. hejdåhärnösand, hejdålägenheten, hejdåhjördis, hejdåbalkongen, hejdåbalkongspaning, hejdåfotbollslaget, hejdåutsiktsvägen, hejdågå-till-coop-och-handla, hejdådammiga korridoren, hejdåhemlängtan. men mest av allt var det hejdåfarmor, och det är det värsta av allt också. jag kommer sakna min stålfarmor en hel massa. 19 juli blir det bye bye for real. jag har aldrig varit på en begravning men jag är helt övertygad om att det kommer bli för jävligt.

over to something roligare. igår kom jag ner till herrljunga efter en jävla resa. som tur var vart det en übersnäll busschaufför som körde mig ända till sundsvalls central istället för bara till busstationen som han skulle gjort. min fot hade inte pallat den promenaden. när jag klev på tåget strax efter tolv ringde pappa. han var först att säga grattis (: försökte sova på tåget men det gick alldeles fantastiskt dåligt.

frida kom på visit vid två med fina blommor från henne, emsilon, jennifer och kicki. dom hade tänkt bjuda mig på en heldag på liseberg, men just nu är jag inget bra på att liseberga mig... jag & frida åt iaf massa jordgubbar och glass och talkade. systeryster with family kom senare. då åt jag, igen. jag kommer bli fet av att ha en trasig fot. men jag fick ett salladsskålsset av petra, så jag kan ju äta sallad resten av sommaren nu. sist kom emma & jennifer. mer jordgubbar. en vinare fick jag. om det blir festiluring i helgen får jag ta det djävulskt lugnt och ha kryckorna. kan bli dangerous annars.

annars så kom jag & sabina (det är vi som är sjukstugan) på, när vi satt och kikade på träningen i tisdags, att det skulle lika gärna kunna va så att jag fejkar min skada. det skulle kunna vara botox jag har fixat in i foten så den är störst i världen. botox is the shit, liksom.

neej, om man skulle gå och dö av bordeom någon annanstans än vid datorn.
byebye folks.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback