jo, men en öl var jag i alla fall värd
lördagkvällen startade finfint med lite tårta, kakor, vin och irishcoffe hemma hos sabinas föräldrar för att sedan fortsätta hos sabina med mer vin och lite cider. erica kikade förbi och hon börjar få en sötmage. det blev inte hamnkrogen mer än en sväng utanför, en snabb sväng på skeppet och sen gick vi till kajutan. det va det stora misstaget den kvällen, tur att sabba bjöd på inträdet. jag tycker inte om människor som häller ut öl på andra. jag fick en hel jävla öl rakt över mig därinne och det gjorde mig riktigt jävla pissed. särskilt som snubben som hällde ut den rusade därifrån utan att be om ursäkt. om jag vetat vem det var så... jaa, jag vet inte vad jag hade gjort men jag hade kanske skällt lite iaf. det blev ett snabbt ombyte hos sabina sen pizza och sådära. min klänning luktade inte hallon i lördags. jag hatar lukten av utspilld öl (utropstecken på det)
i söndags vart det match som vanligt. jag var laddad som fan. på lördagen sa jag till johanne att jag aldrig hade varit med och spelat mot långsele förut, eftersom jag varit skadad alla gånger och att det kanske va ett tecken på att jag inte skulle va med och spela. men sen kom jag fram till att det nog va så att jag skulle va med och spöa skiten ur dom. of course. och så bra det gick, vi vann med 2-0 och jag gjorde en assist (utropstecken utropstecken). ett litet men blev det dock. jag hade rätt om att jag inte skulle va med och spela mot långsele. jag har alltid rätt tror jag.
sisådär tjugo minuter in i andra halvlek är jag nästintill helt själv på mittplan och slår iväg en passning. efter det lägger jag mig ner och skriker eftersom min oerhört stabila högerfot försvann under mig. det kändes ungefär som att den trippelvek sig, om det nu går. det blev iaf en liten trip till sundsvalls sjukhus, det känns numera som mitt andra hem. sabina var söt och följde med mig, så jag hade en liten guidad tur för henne där. det positiva med händelsen kan ju ha varit att jag fick avprickat en punkt på min "att göra innan jag dör"-lista; jag fick mig två doser morfin och mina ögon såg inte ut som dom skulle ett tag.
nu är foten stor som ett hus och blå och grön. som jag sa till sabina igår; "min fot ser ut som en blågrön falukorv". jag hade glömt av att jag skrivit det när jag vaknade i morse. så när jag läste hennes sms "Hur är det med din falukorv idag?" började jag asgarva. jag har bestämt att jag ska jobba på fredag iaf, så det är bara att köra på med livet, slänga krycksen och se glad ut.
imorgon ska jag försöka ta min gröna fara till tempo och handla lite. det är tomt i mitt kylskåp och jag har inga bananer till frukosten. I can't live without bananas. hmm, nä, just det. heejdå!
i söndags vart det match som vanligt. jag var laddad som fan. på lördagen sa jag till johanne att jag aldrig hade varit med och spelat mot långsele förut, eftersom jag varit skadad alla gånger och att det kanske va ett tecken på att jag inte skulle va med och spela. men sen kom jag fram till att det nog va så att jag skulle va med och spöa skiten ur dom. of course. och så bra det gick, vi vann med 2-0 och jag gjorde en assist (utropstecken utropstecken). ett litet men blev det dock. jag hade rätt om att jag inte skulle va med och spela mot långsele. jag har alltid rätt tror jag.
sisådär tjugo minuter in i andra halvlek är jag nästintill helt själv på mittplan och slår iväg en passning. efter det lägger jag mig ner och skriker eftersom min oerhört stabila högerfot försvann under mig. det kändes ungefär som att den trippelvek sig, om det nu går. det blev iaf en liten trip till sundsvalls sjukhus, det känns numera som mitt andra hem. sabina var söt och följde med mig, så jag hade en liten guidad tur för henne där. det positiva med händelsen kan ju ha varit att jag fick avprickat en punkt på min "att göra innan jag dör"-lista; jag fick mig två doser morfin och mina ögon såg inte ut som dom skulle ett tag.
nu är foten stor som ett hus och blå och grön. som jag sa till sabina igår; "min fot ser ut som en blågrön falukorv". jag hade glömt av att jag skrivit det när jag vaknade i morse. så när jag läste hennes sms "Hur är det med din falukorv idag?" började jag asgarva. jag har bestämt att jag ska jobba på fredag iaf, så det är bara att köra på med livet, slänga krycksen och se glad ut.
imorgon ska jag försöka ta min gröna fara till tempo och handla lite. det är tomt i mitt kylskåp och jag har inga bananer till frukosten. I can't live without bananas. hmm, nä, just det. heejdå!
Kommentarer
Trackback