when you lose something you can't replace
"the tears come streaming down your face
when you lose something you can't replace
when you love someone but it goes to waste
could it be worse?
lights will guide you home"
och det var det värsta jag varit med om...
sov så sött nu, hejdå farmor.
min kropp är ett mysterium
jennie johansson - nåldyna, that's my new name. jepp, det är bara att konstatera; min kropp är ett jävla mysterium. jag borde ställa upp som försökskanin för olika tester på sjukhus runt i landet för en större summa pengar. skulle funka fint som extraknäck. enda problemet är väl att jag hatar sjukhus och nålar, men det kan nog ordnas för rätt pris!
igår fick mamma nog av att hennes kära dotter intehar kunnat gå på 2½ vecka och har en fot som är tre ggr så stor som normalt, så hon tog med mig till vårdcentralen. där fick dom för sig att jag har fått en propp i benet. shit pommes, tänkte jag. 21 år och fått en propp, vilket jävla öde. kändes lite som ålderdomshemmet nästa... fast det kanske hade varit lite status över det...? det bar av till borås där dom skulle kolla benet och röntga om min fula, äckliga fot. and here starts a helvetesdag fylld med nålar.
för att se om jag hade fått blodpropp vart dom tvungna att spruta in kontrastvätska i foten. för att göra det vart dom tvungna att sticka in en nål i ett blodkärl. och däär kära vänner börjar the big problem. det går inte att hitta några blodkärl på foten för den är för svullen. efter två försök att sticka mig ringde röntgenpersonalen till iva-personalen som fick komma och försöka. efter sisådär fyra försök som gjorde schwein-ont gav dom upp och skickade ner mig på akuten. på akuten såg jag till att personalen hade något att göra. jag tror tamejfan att alla som jobbade igår eftermiddag ville prova och sticka mig i min fot! kul att dom stack fel varenda jävla gång och att jag låg och vrålade och sparkade i en korridor som halva världen hade uppsyn över. varför filmade dom inte allt och kopplade kameran till väntrummet? då hade jag blivit värsta famous och det hade nästan blivit lite cityakuten över det hela.
efter 14 försök skulle dom ge upp. men eftersom en av sköterskorna frågade så snällt om han inte kunde få prova en sista gång sa jag ja. det sista försöket slutade med att det såg ut som stockholms blodbad på golvet. myysigt. eftersom jag är konstig och inte har några synliga blodkärl fick dom göra en friläggning. jag vart väääldigt intressant iaf. två läkare, en at-läkare och två sköterskor var med när dom skulle skära i mig. en hade inte sett en friläggning på 20 år så jag är nog jävligt unik. well well, då fick jag bedövning iaf och så skärde dom upp mig.
seen vart det bara att röntga, men jag hade ingen propp i min kära vad och jag har inte brutit min fot, det är bara mina ledband som är sönderkrasade. fast det räcker så bra så.
nu ska jag kika på tv som jag gör typ hela dagarna i brist på annan sysselsättning. varför ska alla jobba när jag är skadad och behöver sällskap? why?
igår fick mamma nog av att hennes kära dotter intehar kunnat gå på 2½ vecka och har en fot som är tre ggr så stor som normalt, så hon tog med mig till vårdcentralen. där fick dom för sig att jag har fått en propp i benet. shit pommes, tänkte jag. 21 år och fått en propp, vilket jävla öde. kändes lite som ålderdomshemmet nästa... fast det kanske hade varit lite status över det...? det bar av till borås där dom skulle kolla benet och röntga om min fula, äckliga fot. and here starts a helvetesdag fylld med nålar.
för att se om jag hade fått blodpropp vart dom tvungna att spruta in kontrastvätska i foten. för att göra det vart dom tvungna att sticka in en nål i ett blodkärl. och däär kära vänner börjar the big problem. det går inte att hitta några blodkärl på foten för den är för svullen. efter två försök att sticka mig ringde röntgenpersonalen till iva-personalen som fick komma och försöka. efter sisådär fyra försök som gjorde schwein-ont gav dom upp och skickade ner mig på akuten. på akuten såg jag till att personalen hade något att göra. jag tror tamejfan att alla som jobbade igår eftermiddag ville prova och sticka mig i min fot! kul att dom stack fel varenda jävla gång och att jag låg och vrålade och sparkade i en korridor som halva världen hade uppsyn över. varför filmade dom inte allt och kopplade kameran till väntrummet? då hade jag blivit värsta famous och det hade nästan blivit lite cityakuten över det hela.
efter 14 försök skulle dom ge upp. men eftersom en av sköterskorna frågade så snällt om han inte kunde få prova en sista gång sa jag ja. det sista försöket slutade med att det såg ut som stockholms blodbad på golvet. myysigt. eftersom jag är konstig och inte har några synliga blodkärl fick dom göra en friläggning. jag vart väääldigt intressant iaf. två läkare, en at-läkare och två sköterskor var med när dom skulle skära i mig. en hade inte sett en friläggning på 20 år så jag är nog jävligt unik. well well, då fick jag bedövning iaf och så skärde dom upp mig.
seen vart det bara att röntga, men jag hade ingen propp i min kära vad och jag har inte brutit min fot, det är bara mina ledband som är sönderkrasade. fast det räcker så bra så.
nu ska jag kika på tv som jag gör typ hela dagarna i brist på annan sysselsättning. varför ska alla jobba när jag är skadad och behöver sällskap? why?
inte som cityakuten precis...
imorgon, eller en annan dag, ska ni få veta hur jävla synd det har varit om mig idag. det är inte sån action på svenska sjukhus som det är på cityakuten på tv, jag blev lite besviken... men jag har iaf lyckats sysselsätta halva personalstyrkan på borås sjukhus med att försöka hitta ett blodkärl att sticka in en grej i min fot, utan att lyckas. Endast 15 ggr stack dom innan det gick upp ett ljus att det inte går att hitta ett blodkärl i en helt galet svullen fot. jag har dem att tacka för att min fot återigen kommer få en vacker, knallblå färg imorgon.
resten av äventyret får ni en annan gång.
resten av äventyret får ni en annan gång.
sometimes i hate hej då.
i onsdags var det en väldans massa hej då. hejdåhärnösand, hejdålägenheten, hejdåhjördis, hejdåbalkongen, hejdåbalkongspaning, hejdåfotbollslaget, hejdåutsiktsvägen, hejdågå-till-coop-och-handla, hejdådammiga korridoren, hejdåhemlängtan. men mest av allt var det hejdåfarmor, och det är det värsta av allt också. jag kommer sakna min stålfarmor en hel massa. 19 juli blir det bye bye for real. jag har aldrig varit på en begravning men jag är helt övertygad om att det kommer bli för jävligt.
over to something roligare. igår kom jag ner till herrljunga efter en jävla resa. som tur var vart det en übersnäll busschaufför som körde mig ända till sundsvalls central istället för bara till busstationen som han skulle gjort. min fot hade inte pallat den promenaden. när jag klev på tåget strax efter tolv ringde pappa. han var först att säga grattis (: försökte sova på tåget men det gick alldeles fantastiskt dåligt.
frida kom på visit vid två med fina blommor från henne, emsilon, jennifer och kicki. dom hade tänkt bjuda mig på en heldag på liseberg, men just nu är jag inget bra på att liseberga mig... jag & frida åt iaf massa jordgubbar och glass och talkade. systeryster with family kom senare. då åt jag, igen. jag kommer bli fet av att ha en trasig fot. men jag fick ett salladsskålsset av petra, så jag kan ju äta sallad resten av sommaren nu. sist kom emma & jennifer. mer jordgubbar. en vinare fick jag. om det blir festiluring i helgen får jag ta det djävulskt lugnt och ha kryckorna. kan bli dangerous annars.
annars så kom jag & sabina (det är vi som är sjukstugan) på, när vi satt och kikade på träningen i tisdags, att det skulle lika gärna kunna va så att jag fejkar min skada. det skulle kunna vara botox jag har fixat in i foten så den är störst i världen. botox is the shit, liksom.
neej, om man skulle gå och dö av bordeom någon annanstans än vid datorn.
byebye folks.
over to something roligare. igår kom jag ner till herrljunga efter en jävla resa. som tur var vart det en übersnäll busschaufför som körde mig ända till sundsvalls central istället för bara till busstationen som han skulle gjort. min fot hade inte pallat den promenaden. när jag klev på tåget strax efter tolv ringde pappa. han var först att säga grattis (: försökte sova på tåget men det gick alldeles fantastiskt dåligt.
frida kom på visit vid två med fina blommor från henne, emsilon, jennifer och kicki. dom hade tänkt bjuda mig på en heldag på liseberg, men just nu är jag inget bra på att liseberga mig... jag & frida åt iaf massa jordgubbar och glass och talkade. systeryster with family kom senare. då åt jag, igen. jag kommer bli fet av att ha en trasig fot. men jag fick ett salladsskålsset av petra, så jag kan ju äta sallad resten av sommaren nu. sist kom emma & jennifer. mer jordgubbar. en vinare fick jag. om det blir festiluring i helgen får jag ta det djävulskt lugnt och ha kryckorna. kan bli dangerous annars.
annars så kom jag & sabina (det är vi som är sjukstugan) på, när vi satt och kikade på träningen i tisdags, att det skulle lika gärna kunna va så att jag fejkar min skada. det skulle kunna vara botox jag har fixat in i foten så den är störst i världen. botox is the shit, liksom.
neej, om man skulle gå och dö av bordeom någon annanstans än vid datorn.
byebye folks.
and I don't want the world to see me
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
jag har nog aldrig längtat ner till herrljunga så mycket som jag gör ikväll.
jävla fot! jag förlorar massa pengar bara för den jäveln. igår till exempel var jag tvungen att köpa ett par tofflor eftersom foten inte går i nåt annat. 200 kr kostade det kalaset. fick dessutom köpa 1½ storlek för stora för att dom skulle passa. braa. sen missar jag massa jobb och där försvinner också money.
kanske blir det till att helt enkelt sluta jobbet och fara ner till herrljunga. som det ser ut nu blir det så. får jobba bara mina fyra veckor i herrljunga i så fall. suck!
för övrigt har jag nog världens snällaste tränare som köper mat till mig och bara är allmänt översnäll. borde köpa en blomma eller 30 till han och hans fru.
jag ska nog sova. som jag brukar säga; när problemen hopar sig, lägger man sig och sover!
det brukar vara det bästa. tills imorgon ska jag ha bestämt mig för hur jag ska göra med mitt liv.
'Cause I don't think that they'd understand
jag har nog aldrig längtat ner till herrljunga så mycket som jag gör ikväll.
jävla fot! jag förlorar massa pengar bara för den jäveln. igår till exempel var jag tvungen att köpa ett par tofflor eftersom foten inte går i nåt annat. 200 kr kostade det kalaset. fick dessutom köpa 1½ storlek för stora för att dom skulle passa. braa. sen missar jag massa jobb och där försvinner också money.
kanske blir det till att helt enkelt sluta jobbet och fara ner till herrljunga. som det ser ut nu blir det så. får jobba bara mina fyra veckor i herrljunga i så fall. suck!
för övrigt har jag nog världens snällaste tränare som köper mat till mig och bara är allmänt översnäll. borde köpa en blomma eller 30 till han och hans fru.
jag ska nog sova. som jag brukar säga; när problemen hopar sig, lägger man sig och sover!
det brukar vara det bästa. tills imorgon ska jag ha bestämt mig för hur jag ska göra med mitt liv.