gött mos!

jag behöver inte vara nervös inför torsdag längre. nepp, för dom ringde förut och ställde in. jag är inte tillräckligt akut, som vanligt. men jag kanske blir akut snart, när jag får ett psykbryt av att inte få göra alla saker som jag tycker är rolig bara för den där jävla fotjäveln. kanske blir det i mitten på september, men bara kanske. suck. jag blir less. jag och sara som hade planerat rullstolsrace på ikea på söndag. nu ska vi åka och tröstshoppa imorgon istället. och på torsdag tänker jag träna fotboll, finns ingen anledning att inte göra det nu.

förresten, mysteriet med mobilen är fortfarande olöst. gulliver, vart är duu?

det är som så, att jag har ingen mobiltelefon längre. huur konstigt som helst, känns nästan som jag inte kan ha någon kontakt med omvärlden. ännu konstigare är sättet den försvann på. jag satt hos natta och sen skulle vi till hamnkrogen, när jag kom ut på gården märkte jag att jag inte hade mobilen med mig och gick upp för att hämta den, meen den var borta! och borta är den fortfarande. vi har letat överallt (tror vi), i tvättkorgar, under sofforna, i sofforna, i filmskåpet, på hatthyllan, i storskorna, toaletthyllorna, everywhere. borta är mobilen hursomhelst, och avstängd är den också. weird. den som löser mysteriet och hittar min mobiltelefon kan få en kram av mig. jag skulle aldrig köpt den där skittelefonen. den gick sönder efter två månader och nu är den dessutom borta. dååligt, mycket dåligt. jag måste få skylla på telefonen, för det är inte mitt fel. hell no.

(nu är det bara fyra dagar kvar, om vi inte räknar idag. huuh, jag är nervööös...)

skolan började förresten i tisdags och det var som att gå in i ett stort mörkt hål. jag gick först med på att hålla med folket runtomkring om att jag kanske överdrev lite om hur hemskt det var. det medhållet försvann väldigt fort i torsdags, då hålet blev ännu större och mörkare på grund av professorn. de kommande fyra månaderna kommer att bli ett helvete, så tror jag. det firar jag med att lägga mig i soffan och kika tv lite nu.

hejhejhej

igår gjorde jag min sista fotbollsträning som amatörproffs (kan man va det? jo, jag kan). det kanske blir en comeback som riktigt proffs i divison 5 nästa år, efter operationen och rehabträningen.

idag började jag mitt liv som kenyan, nu blir det löpning every day fram till operationen. jag har hört att kenyaner är grym på löpning, så jag är kenyan för ett tag framöver. har väl inte riktigt rätta hudfärgen, och har inga planer på att springa barfota eller så, men annars! min första dag som kenyan började lite illa när jag klev in på gymet och det va nån snubbe där som spelade nationalistisk musik om hur mkt man ska älska sitt fosterland sverige och halleluja. tur att jag är lite kamouflerad kenyan, annars hade jag kanske blivit misshandlad... mmm, man vet aldrig. den där musiken kan han spela i sitt eget hem och inte på gymet. när jag sprang ikväll träffade jag inte på nåt hemskt mer än lite hundar, så det kändes bättre. nu ska jag sova hängmatta. neej, oseriöst och boring it is ikväll. meen, hejdå. 

nu har jag jobbat klart för i sommar. så himla skönt. jag är så bra så, det måste man få tycka ibland. så, tack mig själv för att jag har jobbat alla arbetspass som jag haft på schemat + lite till, utan att va sjuk eller stuka någont fot så jag inte kunnat jobba (har ju hänt några ggr innan. ehrm...). i morse när jag slutade firade jag min "semester" med att gå till härnöhallen och köpa en ben&jerry's, sen gick jag hem och sov.

ikväll blire nog sista fotbollsträningen, bara två veckor kvar till helvetesdagen nu.

jag har förresten blivit besatt av den där "låten" som är med i kill bill, den där hon visslar, twisted nerve. blir så härligt stressad av den, och lite stressad är alltid bra att vara.

tjupp tjupp. nu ska jag pysa. men, än en gång; tack mig själv, för att jag är bra ibland (:

mhmm, dom där fula kryckorna där på bilderna kommer jag att få användning för om några veckor, om mr Bazan inte gör nån mirkeloperation så jag slipper kryckor och paket. blä, I hate it. vill nog inte göra det längre, känns inte som fotboll är the grej längre. i torsdags tänkte jag att det kunde va kul att träna lite. men nää, det hade inte spelat någon roll om jag varit med på en träning med flickor födda 2000, jag hade varit sämst på plan ändå. har nog aldrig mått så dåligt efter en träning som då. division 5 eller korpfotboll, here I come (tror jag). ska gå på en träning till, eller bara gå till plan och skjuta dönare en dag. det är egentligen det jag längtar efter. dönare behöver ju inte ens träffa mål, haha.

nu ska jag va träningsnarkoman två veckor framöver, springa varje dag minsann. elljusspåret och jag är best friends just nu. sen blir jag antagligen fet i fyra veckor.  

för övrigt så har jag bara två pass kvar att jobba på ustiktsvägen, imorgon och på onsdag. så himla sköönt. men bäst blir det när jag får in lite skrap i kassan. sånt gillar jag.

idag ska jag plugga lite och komma på nåt bra som jag och annika kan skriva om i vår lilla uppsats. jag har lite ångest för det där, och kommer säkert drömma mardrömmar om opponeringar och all sån skit snart. daamn, tänk när det är december och terminen är slut. då kommer jag nog vara glad, kanske. 

bratackhej.