gött mos!

   Det är här jag har sovit mest hela tiden. Det är väldans skönt att sova, fast 18 timmar per dygn är lite väl mycket ibland...

Jao, jag lever och nu orkar jag sitta vid datorn en liten stund längre, så det så! Mitt liv de senaste veckorna har inte varit särskilt händelserika. Eller, sova kan va väldigt händelserikt på sitt eget lilla vis. Jag har drömt sjukt konstiga drömmar. Men helst av allt hade jag inte haft nån hjärnskakning alls. Jag skyller allt på den där bruden som dom säger fällde mig. Fast, näe, jag tror inte hon gjorde det med mening. Shit the same, jag minns inte ens att jag spelade fotboll den där kvällen så jag skulle lika gärna ha kunnat halka i duschen efter matchen. Kanske det jag gjorde fast ingen vågar säga det till mig?

Jag vaknade iaf upp på the hospital in sundsvall och undrade vad fan jag gjorde där. Jag missade hela ambulansfärden och hjärnröntgen. Har alltid velat se hur den där apparaten ser ut ju! Dom hade klippt sönder min tröja och min sport-bh, det var det första jag märkte och det gjorde mig jävligt pissed även om jag bara orkade va arg 10 sekunder innan jag somnade igen. Efter ett tag vart det ett jävla tjat om mitt personnummer, särskilt de fyra sista siffrorna. Eftersom jag va mer väck än jag skulle va på en kanonfylla kunde jag dom inte utan låg och chansade lite tills jag hittade fyra siffror som jag tyckte lät jävligt bra. Dom körde jag på till morgonen efter. Senare kom jag på att det var min pin-kod till mobilen. Lite senil är jag.

Första natten fick jag va på intensiven. Fick inte ens gå på toa själv. Neej, dom körde in hela jävla sängen på toa och skulle va med när jag satt där. Jag tycker inte om att gå på toa inför publik så jag kunde inte gå på toa alls och vilket slutade jävligt smärtsamt. Jag sparar detaljerna där (: Sova fick jag inte göra heller, för dom skulle lysa i ögonen och greja. Hade inte kunnat sova ändå för en stackars tant hade nån andningsmaskin som lät som en dammsugare. Jag hatar dammsugare. Lilla tanten var söt, ville ha sin kam, sitt lypsyl och topz, så hon kunde göra sig fin för sin man. Jag tyckte mest hon skulle se till att överleva.  

Nästa dag bar det av till nån avdelning och med min vanliga tur hamnade jag i samma rum som ett psycho som låg och pratade för sig själv, spelade in sig själv på sin mobiltelefon och hade ticks så hon hade konstiga ljud för sig en gång i minuten. Dessutom hade kärringen nåt jävla hål i sin häl som hon låg och pratade om med alla på sin mobil (om hon inte pratade för sig själv). Jag kan allt om fistelgångar efter att ha bott i samma rum som den där Liselott. Inte ens när jag skulle äta mat (mat är egentligen inte rätt ord för några morotsbitar, lite potatis och en gråbrun sörja) fick jag slippa tjatet för då kom hennes läkare och jag fick höra om ?Lummelunda köttgrottor? som hon kallade sina äckliga hål för. Jag ville lägga en pizza på hennes mat då. Efter två dygn på sickhouset fick jag åka hem. Muchos skönt. Sabina kom förbi med en banana split på kvällen. Det var det jag längtade efter allra mest när hon ringde kvällen innan. Det var dock inte lika gott som jag hade tänkt mig, vilket iofs kan bero på att jag mådde illa som en tok.

Första natten hemma sov jag från 21.30-14.20. Jag fick en chock när jag blev väckt av the phone och fick veta vad klockan var. Sådär mycket sov jag i nästan två veckor. Jag började bli rädd för mig själv ett tag, men nu är jag nästan som vanligt igen, det är bara 12-timmarssömnen som ska bort och den försvinner inatt för jag måste upp tidigt imorgon.

Nu mår jag muchos bättre, men jag är övertygad om att nån i den här världen vill att jag ska dö. I torsdags skulle jag kika vad jag hade för mat i skåpet ovanför kylskåpet. När jag skulle öppna luckan ramlade den ner så jag höll på att få den i huvudet. Kuuul om jag hade fått en hjärnskakning till bara för att jag fick en lucka i huvudet. Men jag har ju reaktionsförmåga som en kung så jag hann undan. Luckan fick hänga i ena gångjärnet i några timmar för jag visste inte what to do. Det behövdes en karl till det där, förstår ni, så jag fick fixa hit en karl. I fredags skulle jag värma en falafelrulle i micron. Den gick preciiis att knyckla in i micron och jag trodde inte det skulle göra något om inte plattan snurrade. Det gjorde visst väldigt mycket. Efter tio sekunder blixtrade det till som fan i micron så jag fick lov att stänga av. Det vart stora brännmärken i båda ändarna på rullen. Tänk om hela skiten exploderat, då hade jag säkert dött. Undrar vad som händer next time. Lite spännande är det? (:

Åååh! Jag fick världens gulligaste telefonsamtal förra måndagen. Min lilla Alfons ringde. ?Alfons blååsa! Heeåå? Var det enda han sa. Han är så sööt. Det hjälpte faktiskt lite att han blåste.

Helt seriöst tror jag att jag har blivit lite senil av den här hjärnskakningen. I förra veckan gick jag in i fel port när jag skulle hem och jag slog in min pin-kod som bankomatkod två gånger innan jag kom på att det va fel häromdagen. Men jag bjuder på det.  

Nu ska det sovas! Heeåå, som Alfons skulle sagt